Osäker..
Jag har en fasad som jag visar upp för allt folk jag möter, och den fasade tror jag visar en självsäkerhet och kaxighet. Jag vet att jag är bra på att slänga ut snabba och lite små elaka kommentarer till folk för att folk ska tror att jag är kaxig och lite så coll sådär..
Men till saken hör att jag är inte alls självsäker, jag har ett frunktansvärt dåligt självförtroeende, och jag tror sällan att jag duger till någonting..
Att någon skulle få känslor för mig tror jag inte existerar, och ibland blir jag osäker och är rädd att mina vänner bara är med mig för att de vill vara snälla.. Jag tror inte det är så, men ibland får jag massa dumma tankar som tar över hela mig.
Jag har väldigt svårt att öppna mig för mina vänner, jag vill egentligen berätta allt jag tycker och tänker på.. men det vill bara inte komma ut.. jag vill inte belasta någon med det jag har inom mig så istället behåller jag det för mig själv, även om jag vet att jag har vänner jag skulle kunna berätta saker och ting för så är jag rädd för att öppna mig.
På sista tiden har jag bara mått sämre och sämre av mina tankar och funderingar, jag vill inte påstå att jag är deprimerad, men något är det som inte stämmer..
Det är så mycket jag vill och som jag vill våga göra, men åter igen kommer min osäkerhet fram.. Det finns inget annat jag hellre skulle vilja än att berätta hur jag faktiskt känner för dig. Men jag är så rädd för vad du skulle säga, jag är rädd att bli sårad.. Har blivit sårad för mycket redan som det är. M sårade helt klart mig mer än vad jag faktiskt vill erkänna för mig själv, och han sårade mig inte bara en gång utan ett antal gånger. Och det sätter faktiskt spår efter sig.
Så då känner jag att det kanske är bättre att hålla allt inom sig och leva mitt liv utan att bli sårad, utan att släppa in någon annan, utan att dela med sig av mig för mycket..
Jag vet inte, känner mig bara vilsen just nu.
Nu ska jag sätta mig i soffan med familjen och kolla tv och bara fortsätta leva som att allt är bra och livet innehåller inga problem och brister..
Ha D!
emma, du har ingenting att vara osäker över. du är en så fin person. låt inte folk trycka ner dig, och framförallt låt inte dig själv trycka ner dig. oftast är man sin egen största fiende. och våga, våga göra saker du vill. våga berätta vad du känner. för vad har du att förlora ? ingenting eller hur. so what egentligen om man kommer ut med en ärrad själv och ett brustet hjärta. det läker, och det är det i slutändan som gör dig så sjujäkla stark.. så don't give up on yourself. puss
Det är ändå sjukt att jag läser din blogg efter jag skrivit min om typ samma sak..
Jag har också varit väldigt osäker i mig själv...
Men sedan förstog jag att jag faktiskt klarar av det mästa och att jag inte behöver vara osäker.
Hoppas att du också känner så snart! :D
Snälla kära lilla hjärtat...det jag läser nu...har jag faktiskt haft i tankarna. Tänk att jag kunnat läsa av dig så bra?! Har bara känt att eftersom jag inte orkat ta itu med mig själv...så har jag inte orkat hjälpa mina vänner. Är hemkst ledesen! Men det ska bli ändring på detta...Du är en av mina allra bästa vänner, du betyder fruktansvärt mycket för mig! Du är så oerhört speciell gumman och JAG ÄLSKAR DIG MYCKET, MYCKET, MYCKET!!! =)
