Emma♡

Egentligen började i början av förra veckan men det bröt aldrig riktigt ut, istället kom det nu i helgen. Så man känner sig ganska låg just nu.

Jag sitter bara hemma och väntar på att Lotten ska ringa, hoppas verkligen att jag får gå på intervjuen :) Hoppas verkligen att jag får detta här, det skulle kunna vara världens chans. Plus att jag kommer ifrån Rusthållargården, inte för att jag inte trivs där för det göra jag, utan för att jag inte orkar med att jobba helgerna. Känner att jag inte mår så bra av att jobba helgerna, då helgerna har varit de dagar i veckan som jag har levt ut i vanliga fall, så känner jag att jag mår lite psykist dåligt av att inte vara jag fullt ut på helgerna..
Tanken är väll inte att någon ska förstå sig på mitt babbel :P

Känner att jag står i ett vägskäl just nu, det är precis som vägen delar sig några meter framför mig och jag vet inte vilken väg jag ska gå. Den ena vägen ser rak, enkel och säker ut medans den andra är kurvig, backig och skrämmande.
Frågan är om jag vågar ge mig ut på den farliga färden, eller jag håller mig på den raka och trygga vägen. Är sugen på att göra något som förvånar er runt omkring mig, men skulle jag då samtidigt förvåna mig själv förmycket att jag inte skulle kunna hålla mig kvar på vägen?
Jag tror vi stannar här ett tag och tänker över vilken väg vi ska ta innan vi väljer. Har ju ett tält i bagageluckan, så jag ställer upp det här i vägkanten och sover på saken i någon dag och ser vad jag kommer fram till. Vem vet, svaret kanske kommer till mig i drömmen?