Låt mig bara glömma gårdagen...

Gårdagen var en dag utan värde..
Allt slutade så bra i lördags, och jag vaknade med en bra känsla.. Känslan av att få träffa dig idag och bara mysa..
Men sen har allt bara rasat ner, inget har blivit som jag tänkt eller hoppats.. Du har ju knappt pratat med mig, av vilken anledning?! Du kan väll säga någonting i alla fall?

Sen att jag bråkade med han den där och det utan någon direkt anledning känns ju inte bra, var ju inte så det skulle sluta...

Och sen har jag sårat dig så fruktansvärt, det var aldrig meningen det heller..

Igår var en dag som jag hade hoppats inte existerade, en dag man bara skulle kunna hoppa över och radera ur minnet.. Jag vet att det inte funkar, utan man får resa sig, sträcka på ryggen och gå vidare.. Men det är så jävla svårt, jag vet inte om jag klarar mycket fler nergångar nu... Har varit stark en längre tid, och försökt kämpa med mig själv, men med nedgång efter nedgång vet jag inte hur många gånger jag kan resa mig upp igen.. Känner att det inte är många gånger kvar tills jag blir liggandes en stund, tills jag har hämtat krafter att kunna resa mig upp igen och titta på det som varit med ett skeptiskt öga och tänka: Det där var väll inget att böla för :)

Jag bara ställer till med problem för mig själv och för andra.. Hopplös med andra ord..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0