Emma♡

Det är mörkt, växtligheten runt om mig tar upp det lilla ljus som skulle kunna visa mig vägen fram.
 Luften jag andas är fuktig, det är tungt att andas. Jag tar mig springandes fram så gott det går, jag känner hur marken är aldeles fuktig så att det siprar upp mellan tårna, jag tittar ner på mina fötter och inser att jag springer barfota. Jag hör hur grenar och kvistar bryst under under mina snabba fotsteg, tänk om han hör mig. Men jag kan inte tänka på det nu, jag måste fortsätta framåt, jag måste komma bort härifrån.
Jag känner hur grenarna från träden rispar mig på mina bara armar, det svider och jag ser hur blodet tränger sig ut. Jag stannar till för att dra några djupa andetag av den fuktiga luften då jag hör det, jag hör hur han kommer allt närmre.
Jag inser att jag inte kommer kunna springa ifrån honom längre. Jag måste hitta mig någonstans att ta skydd.
Jag bestämmer mig för att springa en bit till och se vad jag finner längre fram i mörkret. Jag hör hur hans andetag kommer nämre och nämre inpå, och mina egna blir allt mer ansträngda. Jag känner hur mitt hjärta slår, känns som att det ska slås ut ur bröstet på mig, undra om han hör det.
Där framme  lite till höger ser jag skymten av ett jätte träd, kan jag tänkas gömma mig där bakom utan att han upptäcker mig?. Jag gör en sista kraftansträngning och springer dit. Jag kryper ihop och försöker bli så liten som jag bara kan. Och försöker få mina andetag att lugna ner sig så att han inte upptäcker mig, mitt hjärta slår fortfarande fort och hårt. Låt han inte upptäcka mig snälla. Jag hör nu hur han kommer nämre, jag hör hur kvistarna bryts under hans tunga fötter och hur han nästan frustar där han springer. Åh, snälla låt han inte upptäcka mig. Nu är han aldeles intill mitt träd, jag inser att han har saktat ner på farten, han verkar ha insett att han har blivit av med mig. Han stannar till för att bara stå och lyssna, jag hör själv hur det är aldeles tyst i mörkret förutom hans tunga och frustande andetag. Han verkar inte ha hört mig, han tar upp jakten igen och fortsätter förbi. Jag kan andas ut för denna gången, men vet med mig att jakten kommer fortsätta...