Emma♡

För ett kort ögonblick trodde jag mig ändå kunna må bra och vara glad.. För ett kort ögonblick.. Det försvann ganska snabbt igen.. Och visst varför ska jag mår bra och vara glad när ingen annan i denna sne vridna värld gör det..
Jag är bara trött, sårbar och fylld med ångest som ligger och gnager mig inifrån och bara väntar på att bli utsläppt.. Den bara väntar på att jag ska visa mig sårbar inför er alla, den vill bara att jag ska släppa på min mur, mitt skyd av yttre styrka, bara för att visa att jag inte är så stark och att jag behöver någon som faktiskt säger till mig " Kom här nu Emma, nu ska du och jag bara sätta oss ner här för att umgås och bara prata om allt."
Men jag bara fortsätter kämpa för att lura er alla att det ni ser är den som finns här in under också.

Just nu är det jobbigt, och det påverkar mig så fruktansvärt mycket allt som sker.. Mina mardrömmar kommer tillbaka och jag vill bara krypa ner under täcket och stanna där några månader tills allt ordnat sig...

Längtar till på fredag då jag hoppas lyckan skall infinna sig tillsammans med Linnea och Linda!

Och Lina, jag saknar dig <3